Tycker vintern är vacker med all snö. Men det har en baksida också som jag inte gillar.

När det snöar så här intensivt som det gjort nu så bor T i traktorn/lastmaskin och röjer snö. Jag blir så gott som ensamstående. Det blir svårt att få ihop det med barnen som ska till skolan, hämtas osv... Det är enklare nu när de blivit större och kan klara sej själva lite. Men jag får så hemskt dåligt samvete om dom får vara själva för länge för att vi båda jobbar.

Jag får riktig ångest när det blir riktigt snöoväder. Det knyter sej i magen, kryper i kroppen och trycker över bröstet. Kan inte sova ordentligt. Jag blir helt slut. Men oftast så går ju allt bra och det löser sej. Så jag borde inte bli så orolig.

Sen när det blir 25 grader kallt är det inte heller så roligt. Förra vintern frös ju flisen för oss när det var så kallt. Fick låna en pelletsbrännare som nödlösning och den är kvar än :) Men det funkar bra med den. Man blir livrädd att det ska bli nåt fel när kylan är så bitter.  Sedan har ju kylan sin inverkan i ladugården. Det är mycket som kärvar och inte funkar när det är kallt. Och då är det inte så roligt.

Men är det sådan här dag så älskar jag det (förutom att T är på sandvik och skottar) Solen skiner och det är "bara" 7-8 minusgrader. Barnen är ute och leker i snön. Så jag får passa på att njuta dom dagar det flyter på.

Bilder från förra året:

Jag har inte mätt i år. Men jag tror det är ungefär lika..

// L