Telefon
Jag har pratat i telefon i en halvtimme idag med en person. Förr pratade man jämt i telefon, länge och väl. Den som försökte få tag på en kunde ring 111 gånger och möttes av upptagen tonen i luren.
Thats it.
Shit vad allt har förändrats.
Nu är det alla möjliga sätt att komunicera. Sms, fejan, mail och chatten på wordfeud... Name it.
Men det blir så opersonligt. Visst tillkommer det smajlisar som ska stå för uttrycken. Man kanske kan gissa hur tonläget på person ska vara för att förstå hur den egentligen menar.
Men vad vet vi egentligen?
Vi är på väg att bli osociala i dagens hypersociala samhälle!
Ett sms värmer inte på samma sätt som att få höra rösten på personen.
.
Men efter varje långsamtal så får jag en typ nostalgisk känsla. Jag saknar långa samtal om allt och inget.
Själv är jag dålig på att ringa nu för tiden. Känns som man stör, att man ringer olägligt. Vet inte vad det beror på?
.
Nu till en liten hemlis om mej och telefoner:
Måste ringa ett samtal den här veckan till en person jag inte känner.
OCH det är en av de värsta saker jag vet. Jag måste förbereda vad jag ska säga, blir skitnervös. Fast jag vet av erfarenhet att det brukar gå bra. Jag vet inte vad jag är rädd för?
Det händer att jag börjar slå nummret och lägger på och skjuter upp det till nästa dag...
.
Och ändå tycker jag om att prata i telefon... Knäppo!
.
Puss L
Kommentarer
frida
Passa dig du....jag älskar att prata i telefon fortfarande jag så jag ska tänka på dig nu o ringa oftare....:) för ingen ringer mig o dom jag ringer har inte tid....jag tar med oftast alltid tid om nån ringer för jag älskar att prata....:d
kraaam
Trackback
