Handikappad
Här sitter man nu och kör pekfingervalsen. Inte lätt att skriva med en hand.
.
I förrgår ramlade jag av hästen och slog axeln ur led.
Jag vet inte riktigt varför han fick fnatt och studsa omkring så jag flög av. Antingen dumheter eller så blev han skrämd.
Jag minns att jag flög av och sedan ligger jag på knä på backen och det känns verkligen inte bra i vänster arm.
Jag tittar upp och noterar att hästen springer i full fart mot stallet. Blir rädd att han ska springa ut på Järbovägen...
Jag pillrar fram telefon ur innerfickan på jackan. Ett himla bra ställe att ha telefon på. Jag brukar ha den i byxfickan ibland, det hade varit sämre i det här läget.
Jag ringer Älsklingen som är på väg från S-viken, jag ber honom ringa Lina att hon och Jennifer ska fånga in hästen. Han ringer tillbaks och talar om att hon inte svarar.
Jag ringer henne och J, men ingen vill svara.
Jag vet att han kommer snart och får skjutsa mej till sjukhuset, men nån måste ta in hästen.
Både Johan och L-M jobbar, jag provar till Johan. Han svarar och jag berättar snabbt vad som hänt och ber han ringa Chrille.
Han ringer upp och berättar att Annika skulle komma.
.
Puh, en lättnad.
Jag har försökt att resa mej och gå en bit, men det gör så fruktansvärt ont så jag sjunker ner på knä igen och funderar på hur fan jag ska ta mej härifrån.
Snart hör jag att Annika kommer och ropar på mej. Hon och Lina kommer.
Sen kommer Tomas med bilen.
Tack och lov för King Caben!
Den tar sej fram över den guppiga åkern.
.
In till viken, får sammanbrott på läkaren som inte fattar att jag har SÅ ont!!
Blir skickad till Gävle.
Röntgen, doktor, axeln i rätt läge, röntgen, väntan på svar 1½ timme, doktor och åka hem.
.
Trodde inte på farbror doktorn när han sa att axeln var tillbaka. Jag hade föreställt mej att det skulle göra fruktansvärt ont. Men det bara ploppa till.
Jag hann inte ens få smärtlindring, fast det behövdes å andra sidan inte heller.
.
Nu till något lite halvspooky:
T frågar mej i bilen om det tog lång tid efter jag ramlat av tills jag ringde honom.
Nä jag pillra fram telefon ganska på en gång.
För ett par minuter innan jag ringde honom så fick han en enorm smärta i sin vänstra axel!
Bara så där ändå!
Visst har man hört om folk som på något telepatiskt vis känner av andras smärta osv.
Men jag har aldrig varit med om det.
Lite mysko...
.
Så nu sitter jag här med armen i mitella och kan inte göra så jävla mycket.
Ganska uttråkande...
Fick nyss lite fika besök av Linda. Hon hade en tidning och en film med...
Mamma hade två böcker med sej igår.
Så det blir väl så jag får dagarna att gå...
.
Blev ett långt inlägg det här :)
.
P&K L
Kommentarer
Trackback
