Pustar ut lite
En lite sten som suttit och gnagt några veckor har nu lossnat från mitt hjärta. Ingen stor grej egentligen..
Vår kära dotter har problem ibland att sova borta och det har nog bara blivit värre och värre för varje år.
Det går bra hos mormor, farfar och "tatta". Nu var det dags hos morfar... Sist var jag helt färdig innan jag ens kom dit med henne. Det är jobbigt för ALLA parter när det blir så.
Kompisar försöker hon inte ens sova hos nå mer.
Jag vill ju ändå att barnen ska ha sin kontakt med morfar och även att dom är barnvakt.
Men det är skitjobbigt när hon blir ledsen hela tiden. Jag frågade för några veckor sedan om dom kunde helgen det är rockabilly på Holmen. Och det kunde dom.
Sedan dess har hon haft ångest över det. Gråtit på kvällarna och verkligen inte velat. Riktigt varför vet jag inte... Det är läskigt, för långt borta osv...
Och jag kan naturligtvis inte bara strunta i det. Jag kan inte lämna bort henne ledsen och sedan kunna slappna av och ha riktigt roligt själv. Hela den dagen kommer att gå åt till detta och vi kommer vara helt slut allihopa...
Men nu frågade jag om dom ville komma hit och sova över här istället. Och det vela dom så gärna.
A-L hade till och med själv tänkt på det eftersom dom vet hur det brukar bli.
Och jag känner mej så himla glad och lättad!!
Jag hade faktiskt hellre stannat hemma själv än att gå igenom den pärsen...
För jag vet verkligen hur det kan vara att inte vilja sova borta. Jag var själv så när jag var liten. Pappa och farfar fick hämta mej i Stockholm när vi var på skolresa i 2:an. Vi skulle sova hos våra brevkompisar vi hade där. Jag var så glad när dom kom! Minns att jag efteråt skämdes och sa att jag blivit sjuk...
Det är inte lätt när man är liten.
Men det blir bättre med åren. Tillslut kommer hon att våga sova borta mitt lilla hjärta ♥
Kram L
Kommentarer
Trackback
